tisdag 19 augusti 2014

Packningsnoja!

Imorgon bär det av till Kiruna Extreme 2014. Jag packar och packar om och packar igen. 

- Ska jag inte åka iväg och köpa bubbelplast att sova på istället för mitt tillskurna liggunderlag, tänker jag. Det blir ju några gram lättare och kanske lika skönt. Men sen skärper jag mig. Nä, nu kör vi på det vi har testat och får inga infall i sista minuten. Isf provar vi det nästa gång (om det blir en nästa gång). 

Jag har iaf vägt hela utrustningen och lagt in datan i appen "Gram Weenie" som snabbt ger en översikt över vad man har. Nördigt men roligt.
Här är resultatet! 
/Anders

OBS! Enligt denna beräkning så bär jag både köket och tältet, så man ska därför dra av knappt 400 gram från totalen. Alltså en rygga på knappt 4,5 kg första dagen och ännu lättare dag två! Woho! Wrooom! 


fredag 18 juli 2014

En vecka kvar!!!

En vecka kvar till KEX (tydligen är det den förkortningen som gäller igen).  Sommarens varmaste månader har passerat. Jag har haft ont i min trasiga fot och Tobbe har varvat några förkylningsperioder samtidigt som vädret gjort detta värmekänsliga lag strandsatta på träningsfronten. Är vi oroliga? Nja, uppladdningen har ju som sagt inte peakat på slutet vilket var förhoppningen... men oroliga - inte så farligt. Mer ett nervöst pirr som inför att åka på sommarkollo när man var barn. 

Däremot har det i de sista dagarna bara pinnat på med sammanställning och komplettering av utrustning. Vi börjar känna oss klara.

Vi passade på att göra en liten provhajk för en månad sen, för att upptäcka om något uppenbarligen inte funkar och behöver bytas ut. Livspusslet tillät oss bara att ta en vanlig vardagskväll till detta. Rutten planerades att gå från Gullmarsplan på torsdagskvällen, via och uppför hammarbybacken, sen ut i nackareservatet och avslutas med vätskepåfyllnad och nattläger vid hellasgården.

Sagt och gjort. Första provkörningen i hammarbybacken med stavar gick över förväntan och prylarna gjorde det de skulle. Iallafall under den dryga milen vi joggade obanat runt i nackareservatet och den ljumma sommarnatten som vi spenderade i tältet. Vi avslutade med bad vi Hellasgården och avsmakning av diverse frystorkade måltider. Vackert, mysigt och ljuvligt. Om det blir samma picnic på fredag återstår att se. 

Igår möttes vi åter upp för den sista gemensamma träningen inför KEX. Uppvärmningsjogg på några km sen 40 min Sisyfosintervaller (gå med stavar uppför Hammarbybacken för att sedan rulla så snabbt man kan nerför på andra sidan osv, osv). 

Formen känns ok, men inte perfekt. Förhoppningsvis har vårens uppladdning gjort att vi har lite mer i bagaget än vad vi lyckats samla på oss under sommaren. Nu återstår bara att packa, packa om och försöka lugna ner fjärilarna i magen. 
/ Anders 

Tältet var en rymlig dröm!

Sista svängen uppför Hammarbybacken! 

onsdag 2 juli 2014

Pryl - Stavar

Nu har vi fått löpstavar! Det är något helt nytt för oss som vi inte är vana vid och som vi ännu inte vet hur mycket nytta vi kommer få av dem. Men, alla andra proffs verkar köra med löpstavar och vi vill inte vara sämre. 

Vi tror dock att de kommer vara ovärderliga i branta uppförsbackar där vi ändå inte kan springa och stället får försöka vandra/klättra så fort vi kan. Vi kommer även använda en tältlösning där stavarna reser tältet, mer om den senare.

Spec-listan var svår att sätta utan egen erfarenhet men den landade i endast fyra punkter:
• ihopvikbara
• lätta
• tillverkade av aluminium (mindre risk för brott än på kolfiber, i synnerhet då vi har dem som tältstänger)
• inte för dyra 

Efter idel letande sållade jag bort alla stavar med justerbar längd, säkert en praktisk funktion men bland de stavar jag hittade var de antingen för tunga eller för dyra. Istället fick vi köra på fixerad längd. Svårt! Alltså, vilken är den optimala längden? Efter att ha läst en del trådar och rekommendationer valde jag som är 180 cm lång ett par stavar på 125 cm. Tobbe valde ett par på 115 cm, trots att han inte är en decimeter kortare än mig. Vi får se om jag valt för långa eller tvärt om. 

Stavarna hittade vi på trekkinn.com och de heter Ferrino Eiger. De kostade ca 650 kr paret och väger nästan ingenting (ca 245g). Viks ihop till endast 35 cm. Perfa!

/Anders 

Påse, pinne och pinne utan trissa och spetsskydd. 

Sitter bra på ryggan gör de också. Glad man blir! 

fredag 13 juni 2014

Stukad fot och träningsmoral

I alla bra berättelser måste det finnas hinder på vägen som vår hjälte skall överkomma. En medvindssegling i solsken är härlig i sig, men som saga är det rätt långtråkigt. I denna lilla berättelse om vår resa mot Kiruna Extrem (som visst skall förkortas KEMM istället för KEX) måste nog hjälterollen ödmjukt tillskrivas undertecknad och givetvis min vän och vapendragare Tobbe. Hittils har vi berättat om hur vi planerat, tränat och tävlat för att göra oss redo inför uppgiften vi har framför oss. Intressant givetvis, även om det mest är för de närmast sörjande, men dramaturgiskt sett ett lågvattenmärke. 

Så för att ändra på detta och göra berättelsen mer nagelbitande har jag sett till att skaffa mig en stukning i foten! Da, da, da, da, da, da, da, da, da, da (hajen temat).. Trumvirvel.. Cymbal! Sådärja, nu blev det äntligen lite spänning! 

Som jag nämnde senast rasade jag ner för en brant för snart tre veckor sedan när jag sprang KM i medeldistans. Foten fastnade i en klyfta på väg ned och stortåns grundled fick ta smällen. Haltandes tog jag mig i mål via de två sista kontrollerna och knep förstaplats i min klass. Föga anade jag då att kan skulle dras med skadan såhär länge. Ett par dagar max, tippade jag på från början. Eftersom jag inte kunnat vila foten då jag är hemma med barn har läkningen dragit ut på tiden. Och med en smärtande fot har all träningsmoral försvunnit. Istället för att göra alternativ träning har jag legat och tyckt synd om mig själv. När skadan skedde var jag i ett grymt träningsflow med flera löppass i veckan samt 100 burpees om dagen som extraträning. Men sen har det blivit sofflocket och god mat istället. 

Förra veckan började jag dock så smått. Var redan anmäld till Stockolm City Cup i Rålis och när jag dagen innan tänkte avanmäla mig så var det för sent. Istället för att låta tävlingsagiften brinna inne testade jag halta dit och pröva lyckan med foten... Jag sprang fegt men inte felfritt och kom in tre minuter över vad jag tror skulle vara min skadefria tid. Men foten höll! Iaf de 3,6 km som banan var. Smärtan var iaf oförändrad. Bra. 

Dagen efter drog jag och familjen till Norge för att spendera en långhelg i Bergen och Hardanger. Efter en dag på byn på torsdagen med en hel del promenerande fick jag stötta mig på sambon på väg hem till våra vänner där vi bodde. Aj aj. Foten var inte bra. Men när resten av familjen tog en förmiddagslur på fredagen kunde jag inte hålla mig. Jag hade blivit tipsad om att Stolzenkleiven var en fin tur med en brant klättring uppför på en stig/trappa byggd av sherpas från Nepal. Jag var tvungen att prova. 

Fötterna mådde bra i de nya skorna och jag hade grymt fäste på stenarna trots ihållande ösregn. I lagom makt rörde jag mig uppför den 300 m höga stigningen, blev tyvärr omsprungen av tre norrmän som såg ut att jogga där var och varannan dag. Kände ändå av mjölksyra i ben och rumpa och skulle nog fått ett riktigt mjölksyrepass om jag pressat på fortare. Utsikten och vägen upp var belönande vacker och nedåtlöpningen längs baksidan var magisk. Som trolsk regnskog omslöt de skirt gröna fjällsidorba mig. Skorna absorberade stötarna precis som jag hoppades och jag kunde raska på med rejält klipp i stegen. Precis som jag planerar att utförslöporna på KEMM skall tas. Resten av helgen spenderades med att titta på vackra fjordar i Hardanger och Bergen samt att umgås med vänner.

Stärkt av helgen satte jag igång med lite alternativ styrketräning hemma i veckan och jag kunde inte heller låta bli att gå på den sista torsdagsträningen för terminen med Centrum OK. Vi körde korta intervaller, 45 sec, med 15 sec vila mellan, fem gånger i tre omgångar. Farten fanns kvar men efter en längre uppförsbacke i sista omgången började foten värka. Fan fan fan. Lite tjatigt. 

Hursom, jag tänkte börja springa igen i veckan som kommer trots att det gör ont. Får testa med voltaren gel om smärtan blir för stor. Sofflocket har också börjat skava rejält. 
/Anders 
 Melkesyren kom halvvägs upp till Stolzen.

Norge är rätt fint alltså. Hardanger. 

onsdag 28 maj 2014

Pryl - Skor

Med 85 dagar kvar till tävlingen ligger jag hemma med en stukad fot. Tråkigt. Halkade ner för en klippa i lördags på medeldistans-KM och fastnade med foten i en skreva på vägen ned. Men turligt nog är inget brutet och stukningen verkar vara av det mildare slaget. Förhoppningsvis är jag åter på banan nästa vecka igen. 

Under tiden har jag passat på att beställa lite prylar till tävlingen, stavar och kök mer precist. Mer om dessa när jag fått hem dem. 

Vad jag däremot har hemma är mina nya sjukt snygga skor! Var förbi olspecialisten idag och handlade ett par VJ Sarva D'vil. Jag hade spanat länge på dessa och nu var de nedsatta till tusen spänn så då slog jag till! 

Förutom att vara snygga uppfyller skorna de krav som jag satt upp för ett par skor till KEX. 
• metalldobbar (bästa greppet på hala stenar)
• låg våtvikt 
• litet dropp (för att det är bättre för mitt steg samt att undvika vrickning)
• dämpade (mina gamla ol-skor, ett par Jalas med metalldobbar, är praktiskt taget odämpade och det känns rejält i fötterna när man springer utför på sten)
• Ska kunna användas till vanlig orientering också

Sarva D'vil har 17 metalldobbar, väger 270 gram och har 4 mm drop. Dessutom har den rätt mycket mellansula så jag tror att det kommer vara en mjuk och härlig resa nedför branterna. Yihaaa! Satt som gjuten på foten gjorde den också. 

Vi får se vem som gjorde bästa skovalet av mig och Tobbe. Han kör, som han skrev i senaste inlägget, på ett inov8 x-talon 212 och han hade en lite annan kravlista än jag. Bästa vore om båda har valt rätt sko till rätt fot. Vi får se...

/Anders 

Snygga och snabba. Läs mer om dojjan på: http://www.olspecialisten.com/sv/skor/skog/vj-sarva-dvil.html

lördag 17 maj 2014

Orientering och utrustning

Senaste tiden har mycket hänt i förberedelsena inför KEX. Jag har hunnit orientera ett par gånger och även inhandlat lite ny utrustning.

I slutet av april var det Snättringe och Tumba som bjöd in till långdistanstävling och jag och Daniel begav oss dit. Senast jag sprang en långdistanstävling var i höstas och då bröt jag, mest till följd av dålig orientering. Det var mentalt tufft behöva bryta en tävling och sen dess har jag velat haft revansch på mig själv. Denna gången gick det bättre (inte bra!) och jag tog mig runt. Det var en fin men varm dag och man fick slita på stora delar av banan. Daniel, som var krasslig just idag och inte sprang banan, lyckades fånga mig på film just när jag gjort en av dagens största bommar. Lyckligtvis kom inte min laddning med fula ord med på klippet.


I onsdags var det premiär av Stockholm City Cup, denna gången i Akalla. Tävlingen bjöd som alltid på rolig bana med flera intressanta vägvalsalternativ. Jag kände mig nöjd med mina val direkt efter loppet men önskade att jag hade mer krut i benen på dessa korta distanser. Skönt då att veta att det inte är målet. Väl hemma fann jag att det nog fanns sekundrar att tjäna på bättre vägval, vilket sporrar inför andra deltävlingen vid Skinnarviksberget på Söder.

Som jag inledningsvis skrev så har jag också inhandlat lite utrustning. Först blev det en ny kompass som jag egentligen behövt i par år nu. Jag valde Silvas nya tumkompass Race S Jet denna gången. Senast körde jag med Nor-nål och har stundtals stört mig på att den tar extra tid att stabilisera sig. Eftersom jag använt Jet tidigare så visste jag vad man kan förvänta sig och redan vid första testet kändes skillnaden. Alltid skönt att få bort störningsmoment under tävlingarna.

Nästa viktiga pryl var de skor jag tänkt använda på KEX. Självklart är det en djungel att välja bland och jag har inte tålamod att leta upp alla tänkbara varianter. Därför gick jag rakt på vad andra löpare brukar springa med och började sedan sålla bland dem. Dessutom hade jag några krav som t.ex. dubbfritt, slitstarkt och låg våtvikt vilket gjorde att antalet alternativ minskade. Jag siktade till slut in mig på Inov8 X-talon 212 som jag hade provat tidigare i butik och som kändes lätt och bekväm på foten. Dessutom påminde känslan om den som jag får av min orienteringssko vilket jag tog som ett gott tecken. Efter lite prisletande på nätet beställde jag till slut skorna från Addnature.

Den senaste utrustningen beställde jag för bara nån timme sen vilket var ett liggunderlag, eller luftmadrass kanske man ska kalla det. Även där gick jag på rekommendationer och valde ett Therm-a-Rest NeoAir Xlite som är uppblåsbart och väger endast 350g. Dessutom tar det väldigt lite utrymme i väskan. Det kanske inte var det billigaste alternativet men genom att beställa från Storbritannien kom jag ner 500 kr mot det svenska priset. Nu får vi bara hoppas den kommer som den ska. Även här bjuder jag på en bild.



Sist men inte minst så har vi nu också bokat boende i Kiruna. Vi kommer bo på Camp Ripan vilket också är tävlingscentrum för tävlingen. 96 dagar kvar...

/Tobbe





söndag 11 maj 2014

Pryl - ryggsäck

Idag är det endast 100 dagar kvar till Kiruna Extreme 2014! 

För två månader sen skaffade även jag en ny rygga att ha till KEX, Tobbe köpte sin lite tidigare. Jag hade sneglat på en hel del olika väskor och leverantörer men ganska fort fallit för OMM's (theomm.com) ryggor. Mest kanske för att jag gillar att det är en tillverkare som är nischad på bergsmarathonutrustning. Framförallt tittade jag på två av deras ryggor, Classic 25 liter och Classic 32 liter. Enda skillnaden (förutom färg) mellan ryggorna är storleken, samt att den större väger några få gram mer.

Eftersom jag redan hade en gammal Everest-rygga på 25 liter så tänkte jag att det mest praktiska vore att köpa den större ryggan även om den mindre verkade mer optimal för KEX. Detta då den större även skulle fungera som dagstursäck med familjen då man behöver lite extra plats. Jag var dock lite orolig att den ev skulle vara aningens stor. Men ibland måste man kompromissa.

Ryggan köptes hos hursomhelst orienteringsspecialisten (olspecialisten.com) och jag passade även på att köpa OMM's kompressions kit, leanweight MSC, som passar till väskan. Att sakerna sitter på plats som de ska och inte hoppar runt betyder mer är de 40 gram extra som kompressionssystemet väger. 

Efter en veckas packande, ompackade, hoppande, joggande och allmänt skuttande hade jag ändå inte fått säcken att sitta bra på ryggen. Den var för lång och samtidigt för smal. All vikt hamnade nere i svanken oavsett hur jag än drog i kompressionsremmarna. Fan. Tur nog var det inte var några probs att byta ryggan hos olspecialisten till den mindre. Tack tack. 

Nu kör jag alltså med OMM's Classic 25 liter samt med leanweight MSC. Det tog några långpass innan den satte sig som den skulle på ryggen men nu sitter den som en smäck! Ryggan har ett inbyggt liggunderlag som man kan ta ut om man inte vill använda det, vilket jag inte kommer göra på KEX. Då väger den 540 gram, (med liggunderlag "duomat" 670 gram). Plus då kompressionskitet Leanweight MSC á 40 gram. Totalt alltså 580 gram för en rygga som sitter som den ska och håller alla atteraljer på plats. Helt ok och helt kompromisslöst! 
/Anders

  Som en smäck!