Backens början

Ena halvan av laget är smidig och lätt andra halvan är stor och tung. Jag är den andra halvan. Jag har verkligen ingen utpräglad löparkropp. Jag hade heller inte tränat löpning förrens för några år sedan. Även om jag tränat lite blandat bl.a. amerikansk fotboll, tennis, basket, simning etc. Sen slutade jag träna överhuvudtaget medan jag pluggade och koncentrerade mig på att festa istället. Kul men dumt för kroppen. När jag hösten 2008 kom hem från ett utbytesår i Prag släpade en kompis med mig till gymet för första gången på väldigt länge. Bra kompis! 

Sommaren efter blev väldig varm, så för mig som är en svettis funkade det bara att träna på sena kvällar. Tyvärr var gymet stängt då så istället fick jag börja springa på kvällarna för att få nån träning gjord. Efter nån månad var jag fast i löpträsket.

Nu har jag sprungit några år och förbättrat mitt löpsteg från utpräglad hälisättning till fram/mellanfot, konditionen är ok och jag har äntligen fått lite löparmuskler på benen. Men fortfarande är jag inte byggd som en löpare. Detta märks när man kommer till backar. Kanske beror det också på att jag är född på den uppländska slätten som gör mig genetiskt oförberedd på kuperad terräng, vem vet? Utför går det bra, mjuka knän och ingen broms är min melodi. Men uppför. My God! 

Tydligen är det rätt kuperat på KEX. Iaf vad jag minns från mitt senaste besök på kebnekaise. Så mycket mycket mycket backträning står på vårens meny. Och idag började det, om än lite lättare. Jag slängde in en sväng förbi hammarbybacken på löprundan för att få lite höjd. Kul men lerigt, halt och sjukt tungt. Fick variera jogg och gång på väg upp. Tror att löpstavar kommer vara avgörande under KEX, samt metalldobbar. Idag saknade jag båda.  /Anders 

Passade på att ta en kort när jag pustade ut. 

Fartlek i Gömmarenskogen

När Kiruna Extreme först kom på tal började jag fundera på hur man bäst skulle lägga upp träningen. Min tanke var då att fokusera mer på längd än kvalitet. Efter ett par veckor med en blandning av långpass och kortare distanspass insåg jag att ett och annat kvalitetspass nog inte skulle skada. Eftersom jag bor i Hägersten så är tillgången till fina spår i skogen dålig så den mesta av min träning sker på vägar och promenadstråk i närområdet. Smålänningen saknar nästan ständigt storskogen så därför begav jag mig idag iväg, med tunnelbana och buss, till Gömmareskogen i Huddinge för ett fartlekspass. Eftersom jag sprungit i skogen tidigare litade jag blint på att jag skulle hitta vägen från busshållsplatsen. Ganska snart insåg jag att jag hamnat snett och fick gena genom samma skog som jag senare skulle "fartleka" i. Väl framme vid min tilltänkta startplats körde jag lite rörlighetsövningar och ett par snabba ruscher för att få upp lite speed innan jag drog iväg på 5 km spåret. Detta spår har jag sprungit en gång tidigare och jag minns det som ett av de tuffaste jag sprungit, framförallt är det svårframkomligt med mycket rötter och sten. Nu har det ju dessutom regnat en del vilket gjorde att stora pölar låg jämnt utspridda på de få plana delar där man kunde sätta fötterna. Bra träning!!

I slutet av augusti nästa år så räknar jag med en del (!) uppförsbackar. Därför la jag upp min fartlek så att alla motlut på sträckan skulle mötas med ett högt tempo som skulle bibehållas ett tiotal meter efter krönet. Mellan dessa ruscher körde jag ett lugnare tempo. För att summera kan man man säga att passet var mycket tufft men säkert givande. Vid ett par tillfällen gissar jag att pulsen var nära max och återhämtningen mellan intervallerna är inte på topp. Kul var det i alla fall! Avslutningsvis joggade jag tillbaka för att ta bussen hem men orkade inte vänta utan fortsatte istället hela vägen till Fruängen och tog tunnelbanan hem.

I Gömmarenskogen finns ett 10 km- och ett 15 km spår där det senare, av vissa, sägs vara ett av Stockholms allra tuffaste löparspår. Dessa måste naturligtvis avverkas inom kort!

/Tobbe

PS: Se här för  en karta över området.

Pryl - joggingvagn

Halva laget är föräldraledigt för närvarande. Har man dessutom fått ett barn som är en notorisk vagnsovare så finns det ingen anledning till att inte skaffa en joggingvagn. Alltså, man ska ju ändå vara ute och röra på sig några timmar om dagen så varför inte passa på att få in ett löppass då och då? Toppen med lite extra mängdträning. 

Vagnen heter Trille och kostade strax över tusenlappen på Jollyroom.se. Än så länge är jag väldigt nöjd. Den rullar bra och gör som den ska. Kanske drar den lite åt vänster men eftersom andra löpvagnar kostar från fem lax och uppåt så ska jag inte klaga. Den är även bra att promenera med eftersom den tar dig fram över all sorts terräng där vår vanliga vagn skulle fått bäras. Sen är den ju lång och alla hjulen är fixerade vilket gör den otymplig till att gå och handla med, men som löpvagn är den all good! / Anders

Trille - är i obanad svampplockningsterräng 

Långpass

Gårdagen bjöd på långpass med Centrum OK för min del. Träningen hette Stockholms ringled och gick ut på att springa förbi deltagarnas hem (eller uppsamlingsplats för de som bor längre ut). Första löparen börjar och sen blir klungan större och större tills man börjar lämna av löpare som återigen kommit till sin startpunkt. De som ville fick såklart korta av sina pass. Fyra av löparna gjorde hela varvet och jag var en av dem. Kul träning i lugnt snacketempo med några kortare vätskestopp. För mig stannade gps'n på 40.17 km och  04:36:26 i tid. Distansrekord för mig! Hurra! Även sjukt nöjd att att jag trotsade den ihållande förkylningen samt brännsår i naveln (jag hade råkat hälla ut en kopp nybryggt té över mig kvällen innan vilket resulterade i gigantiska brännblåsor och en kompress på magen). Jag tror att sånna här pass kan var nyckeln till framgång i KEX. / Anders

Klungan på väg över Essingebron.

 Vi passade på att ta ett ärevarv på stadion (samt ett till när vi kom till Zinken)

En trög start

Även om jag var oerhört taggad att vi fick plats i tävlingen har första veckan gått i sjukdomens tecken. I måndags fick lille S höstblåsor och 39 graders feber. Så istället för måndagsgymnastik med Centrum OK blev det hemmakväll med en liten varm kille. På tisdagen tog vi en runda runt söder med joggingvagnen men sen blev även jag krasslig. Inte höstblåsor men en vanlig hederlig förkylning. Så veckan har varit trist. Ingen träning och inget umgänge (då vi inte ville smitta någon annan). I ren abstinens körde jag lite repetitioner med maghjulet i fredags bara för att inte krevera. Jag hoppas på att krya på mig under veckan som kommer.

Skidsäsong 

Jag har däremot varit och köpt ett par skidor! Jag brukar annars åka långfärdsskridskor på vintrarna men har varit sugen på att lära mig åka längd. Tanken är att jag ska passa på att åka på dagarna nu när jag är föräldraledig och dra lille S i Segebadenpulkan vi ropade hem på Blocket i våras. Bra träning som är skonsam för kroppen och som även ger armmuskler. Något som behövs eftersom vi tänkt springa med löpstavar på KEX, något som jag aldrig gjort förut.

Med hjälp av en kompis som har lite koll på skidor plockade jag ihop det här paketet. Det skall vara bra nog att användas även efter det att jag lärt mig åka - Har gjort misstaget förut och köpt billigare prylar för att jag tänkt spara in några hundralappar och sen ångrat mig när man efter en säsong märker att man vill ha lite  bättre utrustning. Men den här ska tydlgen vara bra nog ett tag.

Dä' bara å' åk! /Anders

Pjäxa - Ficher XC Classic, Skida - Fischer CSR Classic, Stav - One Way Diamond Vasalopp, Pulka - Segebaden

Vad är KEX 2014?

Så vad är då KEX 2014? Det kan nog bäst beskrivas med det som står på hemsidan. 

Utmaning - Upplevelse - Äventyr

Kiruna Extreme är en tvådagars fjällorientering (mountain marathon) för tvåmannalag med övernattning på fjället där deltagarna själva bär med sig all nödvändig utrustning för att klara två tuffa dagar och en natt på fjället.

Vi (Anders och Tobbe) ska alltså försöka oss på vårt första MM (mountain marathon)! Tävlingen går den 22 - 23:e augusti 2014 och i denna blogg kommer ni att kunna följa vår resa!

Foto: Marika Tammert Finn

/Tobbe

Nu börjar det!

Nu är vi på väg! Målet är KEX 2014. Den första prestationen var att anmäla oss till tävlingen. Lätt, tänker du. Inte så lätt säger jag. KEX har bara plats för 100 lag och de som tävlat föregående år har förtur till platser kommande år. Med endast 16 platser kvar började det kännas nervöst om vi över huvudtaget skulle få möjlighet att vara med i tävlingen. Efter idel mailkonversation med arrangörerna som meddelade att de resterande platserna skulle släppas exakt 00:00:01 den 1 december stod jag med skakande händer och uppdaterade sidan på telefonen om och om igen tills dess att anmälningsformuläret poppade upp i skärmen. Händerna skakade lika mycket av kyla som av nervositet. Anledningen till det vara att jag samma kväll befann mig på fest hos en vän som firade in att Beaujolais Nouveau hade släppts. För de oinvigda kan meddelas att detta är när det första av årets vinskörd precis hunnit jäsa klart och något som firas i vinproducerande länder. Nog om detta. Lägenheten där festen hölls är tydligen den enda lägenheten på södermalm utan täckning så jag var därför tvungen att stå utomhus för att anmäla oss.

När hela formuläret var ifyllt och jag klickade vidare till betalning fick jag felmeddelande att det endast gick att göra anmälan om man hade förtur. - Menvaffan, tänkte jag och försökte igen. Efter tre gånger med samma budskap och då jag hade fått suga på mina blåfrusna fingrar för att de skulle vara varma nog för pekskärmen att uppfatta, då dog telefonen. Kylan hade laddat ur batteriet och jag stog på gatan utan batteri, utan anmälan till KEX och utan att komma ihåg vad koden till porten som jag kommit ut ur var.

Efter några försök kom dock siffrorna tillbaka och jag kunde komma in och hämta mina saker. Övriga sällskapet var på väg vidare (utom värden som hade valt att somna) och jag kutade hem de få kvarter de är mellan våra lägenheter. Väl hemma satte jag på datorn och försökte anmäla mig om och om igen. Samma felmeddelande. Efter en fruktlös timme var jag förutom smått berusad även desperat så skickade jag mail till arrangörerna om att det var fel på sidan och bad dem att försöka hålla en plats i Large-klassen åt oss och gick och la mig.

Vaknade oroligt vid sjusnåret och loggade in igen. Fyllde åter i samma uppgifter i det digra anmälningsformuläret på mobilen, klickade på betala - och viola! Vi var anmälda! Lycklig vände jag på mig och somnade om.
/Anders