onsdag 23 april 2014

Otrogen

I tisdags var jag otrogen. Jag hade inget val. 

Centrum OK hade teknikträning i brotorp kl 18:15 och jag var tvungen att vänta in att sambon kom hem från jobbet och tog över barnansvaret innan jag kunde bege mig iväg. Jag skulle inte hinna! Däremot hade jag sett att Stockholms brantaste har gratisträningar på tisdagar i hammarbybacken kl 18:30. Det skulle jag hinna till. Hurra!

Lite smutsig kände jag mig ändå när jag satt på bussen mot gullmarsplan. Jag hade tänkt närvara på fler teknikträningar i år, framförallt för att jag behöver träna mer på min orienteringsteknik. Men jag skakade av mig känslan när jag joggade mot mötesplatsen utanför Actic i sjöstaden. På väg sprang jag rakt in ett väldigt stort gäng löpare på väg mot hammarbybacken och jag frågade om de var var från brantaste, vilket de var. 

Träningen leddes av Daniele Cardinale från Bosön och vi började med lite löpskolningsövningar efter uppvärmning. Sen blev det stegrande intervaller i svagt motlut. Efter det joggade vi upp mot ett brantare parti av backen och körde 30 sekunders intervaller (20 sec vila mellan). Detta gjordes 3 gånger i 3 set med återjogg till startplatsen emellan. Mjölksyran kom oerhört fort och låren skakade rätt bra efter varje set. Backen stegrade också mot toppen så motståndet blev högre på de sista intervallerna. Flåset fanns men musklerna tog slut innan. 

Efter detta var det bara två intervaller kvar. 100 m och en på 200 m. Låter lätt, var svårt. Vi bytte till en del av backen som var en väg med kraftigt ökande stigning. Den första biten fram till 100 m var helt ok, men sen var det brant. Jag såg inte någon som inte var tvungen att slå av på takten och gå en bit i slutet på sista intervallen. 

Själv tog jag alla tillfällen att även öva nedåtlöpning under passet, därför skråade jag ner för de brantaste partierna istället för att jogga runt backen med övriga deltagare efter sista övningen. Sen bytte jag skor till mina asfaltsdojjor och joggade ner 5 km till hemmet. 

Nu kändes det inte så smutsigt längre, bara kul och skönt. Länge sen jag fick riktig träningsvärk av löpning. Det märks att jag behöver mer backar i benen innan sommaren är över. 

Stort tack till http://www.stockholmsbrantaste.se. 

/Anders 

30 sekundersintervaller. 

Sista backen. 

tisdag 15 april 2014

50turen - en resumé

I lördags möttes Tobbe och jag upp på Gullmarsplans perrong för att gemensamt åka till Brotorp och där starta 50turen. (50turen.se) 

50turen arrangeras av Skogsluffarnas OK och är en ultralång orienteringstävling i nackareservatet där man skall plocka samtliga 50 kontroller på Naturpassets nacka-karta (läs mer på naturpasset.se).

Starten gick kl 10:05 från Skogsluffarnas mysiga klubbstuga och en liten skara på endast elva pers hade samlat sig till starten. Med sig hade man förutom karta fått några energigels från arrangören att ha i fickan. Tobbe och jag körde med ryggsäck där vi hade vatten, överdragskläder och extra energi (i mitt fall rörde det sig om några snickers och en rulle mandelmassa). 

Vi började med att studera kartan någon minut för att lägga upp en ungefärlig plan över hur vi ville springa. Kontrollerna är lagda i en ordning som gör att det inte alltid finns en naturlig ordning att ta dem på. Vi bestämde oss iaf för att börja med att beta av kontrollerna på kartans östra del (öster om söderbysjön och dammtorpssjön) då dessa låg i ett område som verkade aningen mer svårläst än västra sidan samt att det inte fanns möjlighet till att göra så många stigval (alltså att välja att springa på stig istället för i obanad skogsterräng). Bättre att börja med det jobbigare medan vi var pigga och sen ha möjlighet att göra stigval när vi blir trötta och inte orkar lyfta på benen så mycket, tänkte vi. 

Vi hade bestämt oss för en arbetsordning där Tobbe hade huvudansvar för all navigering och jag hängde på och följde med på kartan samt spanade. Detta var i ju huvudsak en dag för oss att träna på att springa länge tillsammans i teknisk terräng så jag lät med varm hand huvudansvaret att hitta rätt falla på Tobbes erfarna axlar. 

De första sju kontrollerna klipptes i ett rasande tempo. Värre blev det på kontroll åtta (kontrollnummer 42). Den satt inte där den skulle. Plötsligt var vi sex personer som nästan gick skallgång efter den. När vi just bestämt oss för att dra såg vi den sitta gömd under en liten en i en sänka som låg lite mer sydost om den sänka vi ansåg att den skulle sitta. I god sportmässig anda ropade vi till våra medtävlare att vi funnit den och begav oss vidare. 

Skogen var enormt vårvacker med blåsippor som uti backarna stod. Solen sken och värmde på och fågelkvitter hördes i buskar och snår. Man blev fort varm och svettig. Våran elfte kontroll låg med utsikt över Ulvsjön och där tog vi en hastig vätskepaus. Nästa paus blev vid kontroll arton då jag passade på att tömma mina två halvlitersflaskor helt eftersom vi strax skulle passera hellasgården och dagens enda plats för vätskepåfyllnad. 

Tobbe uppför blåsippsbeklädda backar

Dagen löpte på och vi med den. Nästa kontroll som var svår att hitta var vår nummer tjugoåtta (kontrollnummer 1) som låg något högre än vad som var angivet på kartan. Nu var vi över i kartans västra del men vi hade båda rejält med spring i benen kvar. Vid vår trettiofemte kontroll (kontrollnummer 8) gjordes dagens första riktiga bom. Terrängen var diffus sankmark och kontrollen fanns inte vid den plats som vi trodde var den rätta. Tobbe höll huvudet kallt och drog till närmsta säkra (trots att jag ville irra vidare) och fick oss åter på rätt kurs utan alltför stort tidstapp. 

Efter kontroll fyrtiotre började jag känna mig lite mör i knän och fotleder. Vi båda fnissade rätt mycket när vi tog ett stigval från kontroll fyrtiofyra och märkte att vi inte kunde öka takten utan satt fast i ett ganska lustigt trippande joggtempo. Men nu var det inte mycket kvar att plocka! Tiden kändes som bortblåst. Vi hade inte kollat på klockan under hela passet och visste därför inte hur länge vi hade hållit på. Över två timmar kändes det att vi hade kört. Men om det var två och en halv eller fem timmar hade jag ingen känsla för. Humöret var fortfarande på topp även om kroppen gnisslade lite i lederna. Via en lång stigraka (som bitvis var helt översvämmad) plockades de sista tre kontrollerna och även om det var trallande fint i skogen var det rätt skönt att se brotorp och den annalkande bastun och maten. 

Tiden blev 4h 41 min och sträckan 27,66 km. Samtliga kontroller hittades! 

Bäst med dagen var (förutom Tobbes excellenta navigeringskunskaper) att vi lyckades med utmaningen att springa ihop under lång tid i trälig terräng och samtidigt ha ett gott humör och hålla en god stämning! Det tror jag är en framgångsnyckel under KEX.

Sämst med dagen var den koncentrerade engerigelen med apelsinsmak. Jag trodde på allvar att jag skulle kräkas där jag stod mitt i skogen. Fy fan! Tacka vet jag mandelmassa. 
 
/Anders
Snart bastu och avsköljning av saltavlagringarna, samt kanske en korv.


Nöjd navigatör på afterrun på Bishop Arms

Tid och vägval

tisdag 8 april 2014

Torp of knife! - träningsläger

Medan Tobbe sprang långpass i helgen med flaskorna fulla med saft var jag på träningsläger med Centrum OK. 

Lägret gick under namnet Torp of Knife och var lagt i Knivsta. Det började på fredagen med nattorienteringstävlingen Grymnatta i Ängsjö. Tävlingen gick åt h-vete. Bommade kontroll tre och irrade runt utan att hitta den, trots tre digra försök att återgå till sista säkra och börja om. Tillslut bestämde jag mig för att skippa några kontroller och ta sexan istället. Med noga kompasskontroll fick jag åter självförtroende och tog de sista kontrollerna. 

Lördagen började tidigt med kompassfrukostövning i knivstas närområde. Gick väldigt bra! Kul!

Efter lunch var det dax för en parövning. 56 kontroller skulle plockas varav vissa var markerade med skärm och andra med snitsel. Man turades om att leda och  bytte vid skärm. Jag och Malin körde par och det gick rejält undan. Malin har ett riktigt klipp i stegen i skogen samt koll på kursen vilket gjorde att jag fick kämpa för att hänga på. Men enormt roligt med bra fart! Efter två timmars löpande kändes det i ryggen att jag varit tvungen att lyfta mer på fötterna än vad jag är van vid. Ett parti av kartan var riktigt kämpigt med mycket sten. Om jag känner mina svenska fjäll rätt så kommer KEX också att bjuda på stenig terräng. Oh my!

Stenigt värre. 

På söndagsförmiddagen hade vi en liknande parövning i skogen Lunsen som ligger söder om Uppsala. Kul att få se gamla lunsentorpet som jag hängt och berättat spökhistorier i som liten scout. Jag och Niklas körde par denna övning och vi är rätt jämna i skogen. Det flöt på bra fram till kontroll åtta som låg i svårläst mossterräng. Där valde vi att bryta eftersom tiden börjat rinna iväg. 

Kul helg helt enkelt och jag ha lärt mig mycket om orientering samt fått mycket övning på teknisk löpning vilket är välbehövligt. Förhoppningsvis kan jag hålla jämna steg med Tobbe på lördag. Mer om det kommer. 

/Anders 

Såhär glad blir man när man får se det orange/vita blänket skimmra i skogen på rätt plats. Foto: Mattias Ågren 

söndag 6 april 2014

Bättre saft har ingen haft

Som liten spelade jag en hel del fotboll. Jag tror jag var i 6-årsåldern när jag var på min första organiserade träning och minnet från den kvällen har jag med mig än idag. Något jag speciellt kommer ihåg från kvällen var att flera utav barnen hade vattenflaskor med sig med härlig röd saft i. Det var på den tiden då socker var ofarligt och kakor och bullar var ett vanligt inslag i vardagen.  Jag var olidligt avundsjuk på mina medspelare. Inför nästa träning bad jag mina föräldrar att jag också skulle få ta med mig en flaska saft, men kloka som de är så menade de att det var både onödigt och onyttigt och att jag fick klara mig på enbart vatten. Ett tungt besked för en sötsugen grabb.

Nu är jag "vuxen" och får bestämma själv så inför långpasset idag fyllde jag trotsigt två av flaskorna i vätskebältet med läcker jordgubbssaft av bästa sort. Tanken var att ha enkel o snabb energi att fylla på med under passet. Det smakade ljuvligt! Såhär i efterhand kan jag nog konstatera att det snarare var segerns sötma som stärkte mig när jag äntligen fick revansch å mitt yngre jags vägnar. Bättre saft har ingen haft!

Senaste jag var aktiv på bloggen skrev jag om  50-turen Naturpasset. Detta är Team Příčná 7 nu anmälda till och det blir alltså vår officiella debut! Målsättningen är ännu inte satt men eftersom ingen av oss har genomfört nåt liknande så får nog primära målet vara att komma runt med alla 50 kontroller tagna. En rapport efter tävlingen utlovas!

/Tobbe